Tiden gick alldeles för fort!

Och så var vi plötsligt inne i augusti med surströmmingar och kräftor på bordet.

Just kräftor är nog mer i min smak dessutom så har jag så underbara minnen från trollska sensommarnätter i skimmrande månsken. Sedan mina föräldrar köpte en småländsk (Italieninspererad) gård med fiskerätt har jag fått möjligheten att föra mina minnen vidare till mina och Thomas barn. Alla har fått känna mystiken och spänningen när årorna klyver vatten linjen, kräftorna rasslar runt i burarna och ilsket klipper med klorna. Tyst glider båten fram, en ljusglimt från ficklampan, viskande röster som bärs fram över det svarta vattnet - det är en av de mest fina naturupplevelser jag har fått uppleva.

Att plocka svamp är också en upplevelse. När jag ser de små gula svampkropparna sticka upp ur myllan får jag guldfeber - jag springer omkring, sjungande och trallande på en kantarellsång med torra grankvistar som sticker ut urhåret men vad gör man inte för färsk, stekt svamp på en smörstekt brödbit!

.

Hundarna tycker inte att matte är särskilt kul och kan inte riktigt förstå hur det kommer sig att hundbajspåsarna kommer fram ut mattes ficka, ideligen. Var är skiten? Va, har jag skitit igen??

Folk som möter oss på hemvägen tror nog inte sina ögon när vi kommer bärandes på de svarta påsarna - Oj, vilka ordentliga hundägare som tar upp skiten i SKOGEN! ...Men vi bär det gula skogsguldet.....Kantareller!

Tyvärr blev det inget kräftfiske i år då vi har haft fullt upp med att fixa huset, La Casella och hjälpa mamma och pappa inför stora flytten till Vännäsby. Ja, jag bor ju där men föräldrarna har bestämt sig för att komma dit. Så i stället för 110 mil så har vi 50 meter till varandra, vilket känns oerhört bra men samtidigt lite sorgligt då jag inte lika ofta kommer att åka ner till småland och mina natur/gourmet - upplevelser. Jodå, jag kan ju, nästan, få samma ätbara upplevelse här i norrland men surströmming slår INTE kräftor!